Så har det hänt igen. Politikerveckan. Vecka 27. Almedalsveckan eller det där galna jippot; vad man än vill kalla det. 3 465 seminarium, 668 ackrediterade journalister, 35 000 besökare. Som mest är det cirka 130 seminarier samtidigt. Galet mycket. Som att vara på Disney World ni vet? Det finns ingen chans att man hinner med allt. Och man vet inte vad man ska välja! Almedalen förändras hela tiden. Grunden är politiken. Även om det nu är mer än 50% av allt som sker som inte verkar ha politisk anknytning, är det ändå grunden för att vi alla är där.
DET FINNS DOCK ETT PAR TYDLIGA TRENDER SOM OCKSÅ DÄRMED BLIR KRITIK AV ALMEDALEN.
För det första; det blir allt mer kommersiellt. För det andra; det blir allt mer exkluderande.
Med kommersiellt menar man, eller i alla fall tolkar jag det så, att Almedalsveckan blir allt mer av ett reklamjippo: Mercedes visar sin nya konceptbil. Sjukt cool, men trots att jag säger ja till nästan allt…så…vad har den där att göra? Egentligen? Volvo ställer ut. Återigen – varför? Den är inte ens cool. Nordea bjuder på kaffe osv, osv. Ibland sker eventet eller utställningen ihop med ett samhällsbudskap, och ibland är det bara reklam. Och ren reklam hör inte hemma i Almedalen är essensen av kritiken.
Med exkluderande menar jag att det blir allt fler slutna mingel och att en hel del seminarier sker lite utanför epicentrum för att man bara ska kunna bjuda in de man vill – inga andra. Kritiken handlar alltså både om att det blir för lite substans, för lite samhälls-, och näringslivsfrågor och för mycket ren reklam. För mycket av ett Kiviks marknad och att man i allt vimmel, människor och ökande kostnader måste stänga ute en del för att nå fram till rätt personer. Och det är inte andemeningen med Almedalsveckan säger kritikerna.
Jag kan hålla med i viss mån. Det rent kommersiella jippot, där man bara visar upp, inte bjuder in, blir fel. Säkert känns det bra för byrån och kunden. Man tänker: varför inte visa upp våra bästa sidor och våra dyraste och coolaste produkter bland de som påverkar mest i Sverige. Men…. nej. Det känns lite som att lägga in en motion till Riksdagen om att få visa upp sin bil där. I riksdagen som ett ärende. Något att rösta om. Helt fel. Liksom ”out of context”, eller malplacerat, om ni så vill.
Men. På samma sätt som när det gäller språkutveckling så kan man inte hålla fast vid det som var. Man måste anamma utvecklingen och de nya behoven, och rösta med fötterna. Gå dit där man får nytta, titta på det man lockas av, prata med dem man gillar. Eller för att koppla ihop till mina metaforer; säga de ord man tycker passar. Då rätar det långsamt upp sig igen till vad som är bra. Språket anpassar sig, förändras något men är fortfarande är det samma språk. Eller för att prata Almedalen; det blir till det som majoriteten vill ha.
Jag menar inte att allt som alla vill ha alltid är bra. Ibland måste vi styra kring vissa frågor: miljö, återvinning, hållbarhet, bildförbud osv, för att det skall bli bra på sikt. Men på en självstyrande arena som Almedalen, där allt utvecklas av sig självt, fungerar tesen att rösta med fötterna alldeles utmärkt. Ställer man ut en bil och ingen tittar, åker man inte dit igen (jag smygkollade alltså bara, gick inte fram. Vill ju inte sända fel signaler).
Den rena, ideologiskt politiska arenan är sedan länge förbi. Nu är det en salig mix. Och visst finns det många konsulter som hänger här för att ”bara” för att skapa kontakter och ”sälja in” något. Men i huvudsak finns grundbulten kvar. Det har uppstått ett slags outtalat syfte som etablerat sig långsamt under åren. Man minglar avspänt, man lyssnar i lugn och ro, med värme och bland uppsluppna människor. Dessutom med förvånansvärt lite alkohol i kroppen. Roséminglen finns kvar men de är få. IQs och Soberians engagemang om alkoholfria drinkar har liksom satt sig. Folk är naturligt glada. Oftast utan hjälp av drinkar eller rosa champagne.
Utan att man egentligen fattar beslut eller ens bestämmer något, kommer nämligen alla lite närmare varandra. Kontakter efter Almedalen blir enklare. Konkurrenter kan mötas, olika sidor i en ideologisk fråga kan mötas utan konflikt. Det går inte att styra exakt hur det ska ske. Ibland blir det fel och ibland går man för långt men för det mesta blir det precis så där himla bra.
Jag har nog frågat 100 personer i år (lätt överdrift , så läs: himla många), om de är nöjda, om de får ut det de vill. Allt från politiker till kaffeutdelare. Låtit dem prata på och utveckla med egna ord så det inte bara blir ett artigt, ytligt: ”Ja, då, absolut….”. Och alla ÄR nöjda. Alla har berättelser om unika möten, om en samtalston som uppnåddes. Om att det var bättre än de trott, även om de är här för tionde året i rad.
Det forumet, det vimlet och det lite galna som Almedalen blivit, hyllar jag. Jag älskar det.
Vi är trötta i fötterna, i ryggarna och vi behöver sömn. Och faktum är att det inte beror på, som många tror, alla mingel. Det är förhållandevis få som är ute och uppe efter klockan 23 på kvällen. Men det är branta backar, kullerstenar, mycket som ska bäras, långt från bostad till seminarier och prat, att lyssna och att lära. Detta i kombination med konstiga mattider och sol (eller regn) tar på krafterna.
Sist men inte minst i denna reflektion över veckan; är jag omättligt stolt över alla som hjälper till. Detta är amatörernas vecka (jaja, jag som skriver ska ju föreställa proffs, men det mesta som sker, sker med hjälp av kunderna). I eventsammanhang alltså amatörer. Gamla som unga bär stolar, häftar upp för små och konstiga affischer, delar ut udda lappar som man inte förstår. Och överallt en tillväxt; överallt ungdomar. Ungdomar som ibland är unga i sinne (Christer som fyllde 65 år i veckan, och gladeligen står i en monter mitt i vimlet), eller ungdomar som ansvarar för en trädgård och liksom en van veteran får allt att flyta så där perfekt.
Hoppas Almedalen fortsätter i 48 år till! 148 år till. 548 år till. Det är faktiskt en liten men viktig del av vår demokrati. Tänk om USA hade haft Almedalen?! Så mycket bättre det hade blivit. Och tänk om vi inte hade haft det själva. Så mycket mer instängt och sluten det hade blivit. Viva Almedalen!
Anders Wallqvist, VD Nowa Kommunikation
E-post: anders.wallqvist@nowakommunikation.se
Tel: 070 722 08 42
